Sista timmarna hemma

Jag tror faktiskt att jag packat klart!
Jag ska bara bestämma mig för vilka skor jag ska ha på mig på planet och ladda mobil, ipod, kamera och dator innan det åker ner i väskan det också.
Fan vilken tid det tog! Jag började på förmiddagen igår. Jag har i och för sig gjort lite ärenden och så, men jag var ju inte varit effektiv om man säger det så. När jag hade packlista och allt som jag utgick ifrån. Den hjälpte däremot! Hade jag inte haft den hade jag virrat runt här hemma och trott att jag ska glömma hälften.



Det börjar bli lite sorgligt nu. Dem här hemma vet inte vad de ska göra. Jag undrar vad de tycker och tänker. De verkar inte så "ledsna" men vi är inte bra på att uttrycka oss och vi startar inte draman. Vi får se hur det är i morgonbitti och senare ikväll.
Jag däremot, känner mindre än jag trodde att jag skulle göra. Mindre än ni kan föreställa er.
Det känns som att jag ska iväg till några släktingar i ett par månader för att testa min självständighet och få uppleva nya egna saker. Men jag ska ju till ett gäng väldigt trevliga främlingar i en främmande stad. Bo där i 9,5 månader och gå i en amerikansk skola, skaffa mig ett helt nytt gäng av vänner och leva där dygnet runt.
Det är coolt iallafall och jag är inte rädd eller nervös ännu.
Det kanske kommer...



4 dagar kvar

Det är ju helt sjukt.
Jag har bara 3 hela dagar kvar i Sverige nu.
Om 4 dagar är jag framme i New York.

Jag börjar bli lite rädd. Jag har inte känt någonting innan.
Nu får man lite kalla fötter och jag undrar om jag kommer missa alldeles för mycket medan jag är borta. Undra vad som händer under den tiden. Jag vill inte glömmas bort eller ersättas. Det är ju nu allt börjar.
Jag hoppas bara att folk inte har fööör roligt här hemma utan mig.
Låter självisk men det får jag väl vara...

Jag måste bara sluta tänka på det och fokusera på min resa och mitt liv i USA. Det här är ju faktiskt någonting som jag velat sedan jag gick i 7:an. Så banne mig, jag ska åka och jag ska ta vara på tiden!
Min tid där borta kommer bli ett minne för livet.

Jag kommer ha skitkul i NY och sedan kommer jag träffa alla föväntansfulla i Staples och den 2 september kommer vi alla (Linda, barn, barnbarn och 5 andra utbytesstudenter i Staples) åka till Minnesota state fair.
Jag tror jag kommer trivas bra där borta. Jag kommer träffa många nya människor! Vilket kommer bli awsome! Jag längtar tills jag hör alla amerikaner prata. Jag älskar tanken att jag kommer lära mig så mycket där borta och kommer kunna prata helt flytande engelska!


Någon mer än jag som börjar få lite panik över packningen?
Jag har inte ens börjat och samtidigt ska jag sortera ur hela min garderob.
Gjee, hur ska det här gå. Jag har ingen tid att slösa. Jag har mycket annat att göra också!
Som tur är har jag förberett en packlista. Den kan jag iallafall utgå ifrån!



4 veckor kvar

Även om det bara är 4 veckor kvar tills jag åker, så har jag inte mycket att göra.

You heard me!
Det är 4 veckor kvar idag.

Jag har ingen avreseinformation än.
Jag kan inte packa än.
Jag har i princip alla presenter köpt.
Jag kan inte förbereda avskedsfesten, fast jag kan fixa några inbjudningar...

På grund av detta känns det som om dagen aldrig närmar sig, samtidigt som tiden går alldeless för fort och de närmsta tre veckorna kommer försvinna framför ögonen på mig.



Hjälp

Det är 1 månad kvar!

1 månad!

Jag har föreställt mig den här dagen, men inte ens igår tyckte jag det var något speciellt med det.

Men nu! 1 månad är ingenting.
Jag har bara augusti kvar här i landet, sen är det USA baby!
Om 1 månad sitter jag på planet, eller har redan landat i New York.

Om 4 veckor har jag haft min avskedsfest och börjat packa.

Medan jag säger allt det här, kan jag inte undgå att känna mig likgiltig till alltihopa. Det känns så avlägset. Jag vet inte om jag någonsin kommer börja stressa över flytten. Jag kanske låter stressad, men nej. Det är inte så farligt som man kan tro. Det händer inte mycket allt inom mig. Jag vet inte vad det är med mig.

Jag borde få mer panik.
Borde jag inte?



RoligtRoligt

Mina dagar är lite fullbokade känner jag så jag hinner knappt att skriva i bloggen.

Jag åker till jobbet kvart i tio på morgonen och kommer hem halv åtta på kvällen. Därefter är det mycket som ska göras.

De senaste dagarna har jag iallafall pratat lite med Ellesse och så har hennes syrra försökt chatta med mig på Facebook, men min dator lagga just då och jag kunde inte svara. Lite pinsamt att jag bara "ignorera" henne, men jag får väl förklara senare. Ellesse sade iallafall att hennes syrra (Ashley troligtvis) kommer att bo hos Linda och Dan när jag kommer, så det kommer vara en till inneboende förutom kinesen.
Jag tycker det låter jätte kul. Jag kommer få lära känna henne väl då och umgås med henne.  Jag tror hon är ett år äldre än mig.

Dessutom har jag kontaktat några som min mamma lärde känna när hon var yngre, som bor i Boston. Jag träffade dem senast då jag var 5 år kanske men vi har sedan skickat ett par mail till dem och så under åren. Alla blev så glada att höra ifrån mig och att jag skulle till USA i höst.
Nu är det är nästan en självklarthet att jag ska åka och hälsa på dem under året, eller efter graduation då min familj kommer dit också.



Tankarna flyr

Efter att ha varit i Finland och pratat med en tjej som var i USA det här året och varit med min syssling som åker redan den 16 juli till Nya Zeeland, börjar tankarna om min resa bubbla.

Det är hur mycket som helst som går igenom min skalle just nu.

Jag vet att jag kommer att få hemlängtan när jag är där borta. Det kommer också att vara svårt att säga hejdå till allt här hemma när jag åker. Men jag måste då tänka att jag kommer tillbaka och kommer att få hur mycket tid som helst här hemma i Sverige efter året i USA. Jag är bara 9 månader i USA och jag vet inte när jag kommer åka tillbaka dit. De 9 månaderna måste jag då verkligen ta vara på, för sedan kommer att jag bo i Sverige i flera år.

Jag åker ju inte till USA för att längta hem helatiden. Jag åker dit för att lära mig något, få nya erfarenheter, lära mig språket och kulturen, lära känna nya människor, växa som människa och bli mer självständig.
Det som jag upplever där borta kan jag inte uppleva här hemma. It's not the same.
Jag börjar nu bli mera rädd för känslorna jag kommer ha då jag ska åka där ifrån. Är min tid där borta bra nog kommer det bli jätte svårt att lämna allt. När jag lämnar USA vet jag inte när jag åker tillbaka dit. När jag lämnar Sverige vet jag att jag ser alla om lite mer än 9 månader igen.

Jag får lite panik bara jag tänker på det.
9 månader är ju ingenting!
Jag vill ha en så bra tid där borta som möjligt, men inte FÖR bra...



Sightseeing?

Undra hur mycket jag kommer att få se och åka till under mitt år(mina månader)
i USA?

Jag kommer att vara i New York(igen), få se Mall of America och kanske något nöjesfält.


Jag i NY hösten 2006

Sedan beror det på min hemresa och om min familj kommer och vad de känner för.
Jag tror att vi kommer åka till Boston en snabbis och hälsa på våra bekanta som vi inte sett på 14 år!
Det vore skitkul! Men vi kommer inte hinna med så mycket på de 2-3 dagarna vi skulle vara där i sådana fall. De har nämligen hus på Cape Cod också, och så bor de nära andra trevliga ställen som Marthas Vineyard t.ex.
Det gäller att planera för att få ut det bästa av våra dagar.

Jag läntar bara mer och mer!



Project i höst

Den nya säsongen av Project Runway börjar i höst i USA!

Yeeah!

Jag kommer få se den innan eeer!

Och säkert inte bara den serien!


Can't wait!



Snaaart nu

Nästan iallafall.

Det är mindre än 3 månader kvar!

Den första juni, vilket var för ett par dagar sedan, då var det exakt 3 månader kvar innan jag åker!

Wihooo!

Jag har längtat skit mycket nu
men ju närmre jag kommer, desto mer ängslig blir jag över att säga hejdå till alla!

Jag vill ju hinna med så mycket i sommar.
Det finns massor jag vill göra!

Måste ta alla chanser nu!
Får inte ligga på latsidan!

Jag ska ju dessutom få min första fylla, som mamma säger.

Haha! Min första!.
Den kommentaren fick jag ett gått skratt över.

Ja ja, jag låter gärna henne tro det. ^^



Invasion

Jag har fått reda på att det brukar vara ca 20 st utbyteselever på skolan där jag ska gå, varje år.
Skolan har bara ca 500 elever, så 20 är rätt så mycket!

Jag vill inte bara umgås med utbytesstudenter!
Det är ju inge bra. Jag vill ha amerikanska kompisar.

Hoppas jag inte blir en i mängden då!
Det kommer troligtvis inte att vara någon annan svensk där iallafall.
Så jag kommer att vara "the swede"
Det är tur. hehe



Låter bra


What American accent do you have?
Your Result: The Midland

"You have a Midland accent" is just another way of saying "you don't have an accent." You probably are from the Midland (Pennsylvania, southern Ohio, southern Indiana, southern Illinois, and Missouri) but then for all we know you could be from Florida or Charleston or one of those big southern cities like Atlanta or Dallas. You have a good voice for TV and radio.

The Inland North 
North Central 
The West 
Philadelphia 
Boston 
The South 
The Northeast 
What American accent do you have?
Quiz Created on GoToQuiz

Det låter bra det där!
Jag ska dock bo i Minnesota och jag vet inte hur de låter där.

Jag tog ett annat test. "How Minnestoan are you?"
Resultatet blev: 10%
Ja, men det var svåra frågor!
De frågade om massa vägar, vart de möts och vilken stad som är mellan Minneapolis och St Paul o.s.v.
De frågade något om dialekten också, som om att de hade en?!
Har de det? Vore kul!



Gamla goda tiden

Efter mina misslyckade försök till att kontakta Linda och Daniel.

Gick jag tillbaka till den gamla goda tiden och bestämde mig för att skriva ett brev.

Jag skrev brevet i lördas och i söndas var det på lådan.

Förhoppningsvis är det framme hos dem innan på fredag.

Jag hoppas verkligen att de svarar på brevet via e-mail som jag bad dem ^^


Jag håller tummarna!



(Jag är i skolan och här jag har inga rosa slutfraser)

Lite sur

Nu blir jag lite sur!

Tidigare idag skrev jag ett jättebra mail till Linda Owen och jag var så glad att jag äntligen skulle få lite kontakt med dem.

Nä, då fungerade det inte att skicka det.
Eller skicka gick, men det kunde inte tas emot. Som om det vore en felaktig
e-mailadress!?

Fan om det är så!
Kan de inte cut me some slack!
Varför ska det vara så jävla svårt.

Nu måste jag, på egen hand igen, försöka lista ut när jag ska ringa och
överraska dem.
Då måste jag bygga upp modet igen.

Fast tänk om jag kommer till telefonsvarare igen!
Händer det så försvinner mitt hopp lite.

Hur fan ska jag få tag på dem??




Har ringt!

Jag har precis gjort ett försök till att ringa till Daniel och Linda.

Men...

De var inte hemma!


Jag ringde först en gång och förväntade mig att de skulle svara,
men när jag kom till telefonsvararen blev jag ärligt talat lite lättad.

Jag tänkte dock inte på att lämna ett meddelande.
Sedan sa mamma att det hade varit bra om jag gjorde det.
Då ringde jag tillbaka och lämnade ett meddelande!

Mitt uttal lät bra!

men jag kunde kanske ha sagt lite mer.

Jag sade iallafall att jag kommer ringa någon annan dag(så nu är de förvarnade) och så gav jag dem min e-mail ifall de inte hade den(jag har ju inte deras så) och sa att de kunde e-maila.


Nu känner jag mig lugn och glad!

Lugn, därför att de är förvarnade att jag ringer någon annan dag och för att de kan e-maila Mig.

Glad, därför att jag vågade ringa, även om jag kom till telefonsvararen.


Nu är jag bara lite rädd att de blev så glada när de hörde ifrån mig,
att de ringer upp...
Typ klockan 3 i natt!



Läskigt? Nä!

Jag kollade igenom gamla kommentare just och hittade det här:

Jätte fin blogg och det är så kul att läsa och följa ditt liv !:D
Hur känner du för att åka? Längtar du ihjäl dig eller tänker du inte så mycket på det eller tycker du det är läskigt?
//Anonym


Jag svarade så här:

Tack så mycket! :)
Jag längtar ihjäl mig!!
Men sedan då jag får reda på vart jag ska o när jag åker blir allt så mycket mer verkligt, dåå kommer jag nog tycka att det är läskigt.

Jag har märkt att jag inte alls tycker sådär.
Nu när jag vet vart jag hamnar, är jag inte ett dugg nervös!
Jag längtar bara ihjäl mig!

Jag vill inte vänta ända till den 1:a september!


Jag vill sitta på planet nu!



Kontakta familjen?

När Explorius gav mig beskedet att jag blivit placerad och gav mig informationen om värdfamiljen, sade de att det är bra om jag kontaktar dem, de förväntar sig säkert det.

Grejen är den att jag har bara deras namn, adress och telefonnummer.

Ingen e-mail, nä...
Jag ska bara ta upp telefonen och ringa dem hade de tänkt?

Ja jag ringer ju till amerikaner jämt, inga problem!
Not!

För det första är det svårt att finna någon tid som är passlig för båda, p.g.a. tidsskillnaden.
De kanske är på jobbet, eller så är det mitt i natten för någon av oss.
För att hitta en tid som passar, vore det bäst om jag e-mailade dem och vi kom överrens om en tid.
Men det är ju inte möjligt.

För det andra, så är det ju lite obekvämt, det kan ni väl hålla med om.
Det känns inte så lättsamt att ringa till några amerikaner i USA.
Inte direkt vardagsmat för mig.

Hade man pratat med dem via e-mail innan hade det inte varit lika obekvämt.

Vad ska man säga lixom.
Hej! Det är Erica, svensken som ska bo hos er i 10 månader, ursäkta om ni är lite upptagna eller överrumplade, men jag ville bara presentera mig!
Liten chock eller vad!
Jag måste ju också förbereda mig för ett sådant samtal, med frågor och annat. Man måste ju ta vara på samtalet!


Jag kan berätta lite om paret som jag ska bo hos (om det är ett par, de kanske är syskon? ^^).
Jag har ännu inte fått mera information om dem, men det får jag nog så fort som de fått double placement pappret som jag skrivit på.

Daniel Owen kan eventuellet vara 28 år! (jag sökte runt lite, men är osäker på om jag fann rätt person)
Linda Owen vet jag ingenting om.
De har 2 hundar, men inga barn.
Jag vet inte vad de jobbar med, men jag vet vad de har för intressen.

Baseball, Camping, Collecting, Community work, Cooking/Baking, Family Activities, Fishing, Picnics, Raising Animals, Reading, Riding Horses, School activities, Snow sports, Swimming, Visiting relatives, Walking, Watching TV, Movies

De gemensamma intressena och de aktiviteter som man kan göra i Staples är inte som här precis, men ändå, det är annorlunda...
De har:

Community center which includes Olympic size pool, bon fires, movies, camping, hunting, fishing, biking, boating, crafts, music, school sports etc.


Jag har försökt söka upp vad det finns för affärer i Staples.
Jag fann massa, men typ ingen som var intressant.
Deras elektronikaffär hade typ 5 mobiler, alla Nokia. Fast det kanske finns mer än vad jag fann på internet.
(Jag kanske ska köpa en mobil här, innan jag åker ändå, som jag kan ha både där borta och när jag kommer hem.)


Jag kanske kan skicka ett brev!?



"BARA" 5 månader kvar

Det är alldeles för lång tid kvar.

Kan det inte vara typ maj nu!

Jag vill bara ha något nytt.
Livet här hemma är alldeles för tråkigt och vanligt.
Jag behöver något nytt!

Jag har däremot ett 111:e problem.
Det är att jag och min familj måste flytta, eller måste och måste.
Vi behöver någonting nytt och mamma har inte råd att betala alla räkningar nu då hon är ensam med huset.
Ingen av oss orkar städa huset eller ta hand om tomten heller.

Jag känner ett starkt behov av att flytta, inte min brorsa, och mamma vill inte flytta om det nya huset inte är helt perfekt och samtidigt billigt.
Lycka till att vi någonsin kommer ifrån det här huset.

Mitt dilemma är:
Är det bäst att vi flyttar innan jag åker till USA (dåå måste vi snabba oss - vilket mamma inte e så bra på).
Eller ska vi flytta när jag kommer hem?
Men troligtvlis kommer de att flytta medan jag är borta!

Flyttar vi nu, kanske det inte är så bra för mig ändå.
Jag är så extremt spänd inför att åka till USA - jag vill bara iväg. Därför att det är nytt och spännande.
Flyttar vi innan jag åker dit, kommer flytten och det nya huset att vara nytt och spännande. Det kommer att ta allt spännande ifrån min resa och jag blir inte lika taggad att åka.

Flyttar vi när jag kommer hem, kommer mammas pengar långsamt ha försvunnit i huset.
Det är liite för lång tid att vänta.

Det gör att vi troligtvis flyttar när jag är borta!
Vilket inte är rättvist.
Jag vill inte vara i USA, medan mamma och Simon kollar på hus och bestämmer sig för ett, utan att jag har varit på visning. Sedan flyttar de och gör allt.
När jag sedan kommer hem, är det till ett helt främmande ställe - igen!
Först blir det nytt i USA, sedan när man kommer hem igen.

Varför ska detta vara ett så stort problem?
Jorden går väl inte under för att jag åker till USA!?




                 P.S.             
 

Along for the ride

Ja, idag fick man reda på att en kille i min klass också ska till USA.

Han åker till och med med samma organisation som mig.
Vad är oddsen :P

Han har precis börjat med sina ansökningar och jag är klar, men det spelar nog ingen roll.
Sökning efter hans familj kanske blir lite sista minuten - andrahandsval aktigt.
Eller så får han familj före mig !?

Vem vet!?
Vi kanske åker iväg samtidigt och spenderar tre dar i NY tillsammans också. ^^


Dessutom!
Vi kommer ju att gå i samma klass, sedan när vi kommer tillbaka.
Det blir Vi och 93:orna.



Mobil?

Det är mycket att tänka på inför min resa.
Mycket som jag inte kan få reda på än på länge.

En av mina frågor är hur jag gör med mobil?

Den mobilen jag har nu, kan jag INTE använda.
Det vill jag inte heller, för jag vill ha en ny!

Ska jag köpa en ny här på en gång, som jag kan använda där borta, med telefonkort?
Eller
Ska jag köpa en tillfällig när jag är där borta och sedan köpa en ny när jag kommer hem?

Eller

Köper jag en ny där borta, som inte finns att köpa här, men som jag kan använda när jag kommer hem också?

Jag lutar till det sista, men jag får se hur det löser sig.

                                             Jag vill ha!




WOW Wait!

På min profil står det Region: Northwoods

Är det någon stans där som jag hamnar, eller betyder det någonting annat?
Kanske att det är där på något kontor som mina papper är nu...
Eller jag vet!
Det kanske är mitt regionala kontor...och att i området(delstaterna) runt omkring där, kanske jag hamnar.

Jag vill veeta.

Här ligger det lixom.
Vem vet, någon stans där kanske jag bor efter sommaren.




Tidigare inlägg
RSS 2.0