Jag är en person med stor beslutsångest.
Då när jag var tvungen att köpa en ny maskara förra veckan, tog det mig 4 dagar.
Ändå så tog jag fel beslut.
Efter att ha kolla runt så mycket och tvekat på att köpa den förra som jag använde, tog jag bara någon tillslut.
Varför!?

L'oréals lash architect är den sämsta maskaran i världen.
Borsten är typ 3-kantig, den klumpar och smular sig och det är skitsvårt att få ett par långa och separerade fransar.

3 darar senare köpte jag samma som jag hade sist. Jag sket i om den var dyr(270:-) den kom ändå med ett erbjudande. Jag fick deras kända kajal och en ögon make-up remover på köpet!
Lancômes l'extrême är den absolut bästa maskaran för mig!

Ger långa och separerade fransar och den är inte tjock eller svår att använda.

Jag har precis börjat få kontakt med den kinesiska tjejen som ska bo med oss i USA.

Hon heter Wing (jag som trodde det var Dan).
Däremot så callas hon både Crystal och CC, så hon vill bli callad CC.
Det kan jag förstå. Det kanske är lättare i USA också, eftersom CC är lite vanligare i USA än Wing.

Hon har berättat vad hon gillar och hon är en dansare, som mig!
Eller, jag vet inte vad hon dansar, men hon dansar.
Hon gillar att laga mat också, som mig.
Jag gillar att baka också. Hon har sagt att hon gillar att äta "sweets" och "cakes".
Hehe, jag kan baka, hon kan äta (för jag vill inte gå upp i vikt).
Hon gillar att måla och är bra på det!
Hon läser väldigt mycket(hon är en ensamvarg kan jag tänka mig). Hon sade att hon är inne mer än hon är ute, och är ibland tyst av sig. Oj oj
Om hon inte gjorde något skrivfel så tror jag hon sa att hon åker skateboard också, men att hon inte är så jätte bra.

Hon kommer att komma hem till Linda och Dan i mitten av august om allt går som hon sade.

Då kommer hon vara där minst 2 veckor innan mig.

Orättvist!

 Här bor hon iallafall.
I nästa mail från henne, hoppas jag på att få någon bild på henne.
Så håll utkik efter det.

Det lönade sig att skriva ett brev till Linda och Daniel.

Jag har nämligen fått svar!

Linda kollar sällan sin e-mail och hon kunde inte öppna det e-mailet jag skickade förut.
Därför var det ett par andra som skrev tillbaka.

Nämligen hennes nuvarande utbytesstudent, från Indonesien.
OCH...
Ett av hennes barnbarn! Som är en 20 årig tjej.

Jag fick det första igårkväll och det andra i natt.

Jag blev så glad att höra från dem!

Jag fick reda på att Linda blev mycket glad över mitt brev och att hon var mycket intresserad av mig.

Ellesse(barnbarnet) har också läst mitt brev och hon tycker min engelska är jätte bra och hon tror att jag kommer att komma bra överens med alla där. 
Jag kunde fråga henne det jag ville veta, för hon är hemma hos Linda och Dan rätt ofta så hon kan föra frågorna vidare. Hon gick även på den skolan jag ska gå på, så jag kan ställa frågor till henne också.

HAPPY HAPPY HAPPY

Nu blir jag lite sur!

Tidigare idag skrev jag ett jättebra mail till Linda Owen och jag var så glad att jag äntligen skulle få lite kontakt med dem.

Nä, då fungerade det inte att skicka det.
Eller skicka gick, men det kunde inte tas emot. Som om det vore en felaktig
e-mailadress!?

Fan om det är så!
Kan de inte cut me some slack!
Varför ska det vara så jävla svårt.

Nu måste jag, på egen hand igen, försöka lista ut när jag ska ringa och
överraska dem.
Då måste jag bygga upp modet igen.

Fast tänk om jag kommer till telefonsvarare igen!
Händer det så försvinner mitt hopp lite.

Hur fan ska jag få tag på dem??

Jag reagerade inte första gången då jag läste alla papper jag fick om familjen.

Sedan läste jag igen och såg att skolan jag ska gå på inte har runt 500 elever, utan...
1200!
Det är ju lika mycket som den jag går på nu :(

Ååh! då kommer jag kanske inte bli så uppmärksammad iallafall.

Sedan har de valt att kryssa i rutan "Rural" när de beskriver samhället/staden.
Det här säger wikipedia om "Rural":
 Rural areas (also referred to as "the country" or "the countryside") are large and isolated areas of a country, often with low populations.
Ja, jag kan ju inget annat än hålla med, då jag sett både bilder och kartor över staden och...
2500-3100(sett olika siffror) invånare är inte mycket!
De har också kryssat i rutan "Blue collar" som betyder att samhället mest består av arbetare inom sådant som kräver fysiskt arbete(alltså inte sitta på kontor etc. som White collar står för).
(Det lärde jag mig nyss)

Men familjen verkar bra ändå.
De säger att de har en jätte stor familj, så jag är nöjd med det!

Imorgon ska jag passa på att e-maila dem.
Nu när jag äntligen har deras e-mail.


(Happy, 50th...inlägg!)

I förrgår e-mailade jag Pierre på Explorius för att få reda på om de vet någonting mer om familjen som jag ska bo hos. Jag har bara haft deras namn, adress och nummer, fram till IDAG!

Pierre har postat deras ansökan som bl.a. innehåller deras e-mail, ålder, husregler och bilder!

Det var många överraskningar!

Linda Owen är 62 år och jobbar som dagmamma (och barnen är hemma hos oss fram till middagstid!)
Daniel Owen är 58 år och jobbar natt, med något...?

De har två hundar - Squirt och Scruffy. Hehe ^^
Jag såg också en fågel på en bild!

Jag kommer ha ett eget rum.

De har en stor familj och många släktingar. De har barnbarn i min ålder som gärna vill vara mina nya amerikanska systrar och släktingarna träffas gärna! (Yes, det kanske blir en stor thanksgiving och julafton!)

De har redan bestämt mina "curfews"

22.00 på vardagarna och 00.00 på helgen.

hmm.. Ja, vill jag göra någonting senare än så får jag väl se till att jag sover hos en kompis.


Jag försöker lista ut hur det här huset fungerar.. och vart är alla fönster? Är det ett garage också?


Ja som sagt, ett av deras största intressen är "collecting". Prylar!
Naw, ser ni hunden till höger :)


Daniel


Linda, och två tidigare utbytesstudenter antar jag.

Jag har precis gjort ett försök till att ringa till Daniel och Linda.

Men...

De var inte hemma!


Jag ringde först en gång och förväntade mig att de skulle svara,
men när jag kom till telefonsvararen blev jag ärligt talat lite lättad.

Jag tänkte dock inte på att lämna ett meddelande.
Sedan sa mamma att det hade varit bra om jag gjorde det.
Då ringde jag tillbaka och lämnade ett meddelande!

Mitt uttal lät bra!

men jag kunde kanske ha sagt lite mer.

Jag sade iallafall att jag kommer ringa någon annan dag(så nu är de förvarnade) och så gav jag dem min e-mail ifall de inte hade den(jag har ju inte deras så) och sa att de kunde e-maila.

Nu känner jag mig lugn och glad!

Lugn, därför att de är förvarnade att jag ringer någon annan dag och för att de kan e-maila Mig.

Glad, därför att jag vågade ringa, även om jag kom till telefonsvararen.


Nu är jag bara lite rädd att de blev så glada när de hörde ifrån mig,
att de ringer upp...
Typ klockan 3 i natt!