Efter att ha varit i Finland och pratat med en tjej som var i USA det här året och varit med min syssling som åker redan den 16 juli till Nya Zeeland, börjar tankarna om min resa bubbla.

Det är hur mycket som helst som går igenom min skalle just nu.

Jag vet att jag kommer att få hemlängtan när jag är där borta. Det kommer också att vara svårt att säga hejdå till allt här hemma när jag åker. Men jag måste då tänka att jag kommer tillbaka och kommer att få hur mycket tid som helst här hemma i Sverige efter året i USA. Jag är bara 9 månader i USA och jag vet inte när jag kommer åka tillbaka dit. De 9 månaderna måste jag då verkligen ta vara på, för sedan kommer att jag bo i Sverige i flera år.

Jag åker ju inte till USA för att längta hem helatiden. Jag åker dit för att lära mig något, få nya erfarenheter, lära mig språket och kulturen, lära känna nya människor, växa som människa och bli mer självständig.
Det som jag upplever där borta kan jag inte uppleva här hemma. It's not the same.
Jag börjar nu bli mera rädd för känslorna jag kommer ha då jag ska åka där ifrån. Är min tid där borta bra nog kommer det bli jätte svårt att lämna allt. När jag lämnar USA vet jag inte när jag åker tillbaka dit. När jag lämnar Sverige vet jag att jag ser alla om lite mer än 9 månader igen.

Jag får lite panik bara jag tänker på det.
9 månader är ju ingenting!
Jag vill ha en så bra tid där borta som möjligt, men inte FÖR bra...