Det är ju helt sjukt.
Jag har bara 3 hela dagar kvar i Sverige nu.
Om 4 dagar är jag framme i New York.

Jag börjar bli lite rädd. Jag har inte känt någonting innan.
Nu får man lite kalla fötter och jag undrar om jag kommer missa alldeles för mycket medan jag är borta. Undra vad som händer under den tiden. Jag vill inte glömmas bort eller ersättas. Det är ju nu allt börjar.
Jag hoppas bara att folk inte har fööör roligt här hemma utan mig.
Låter självisk men det får jag väl vara...

Jag måste bara sluta tänka på det och fokusera på min resa och mitt liv i USA. Det här är ju faktiskt någonting som jag velat sedan jag gick i 7:an. Så banne mig, jag ska åka och jag ska ta vara på tiden!
Min tid där borta kommer bli ett minne för livet.

Jag kommer ha skitkul i NY och sedan kommer jag träffa alla föväntansfulla i Staples och den 2 september kommer vi alla (Linda, barn, barnbarn och 5 andra utbytesstudenter i Staples) åka till Minnesota state fair.
Jag tror jag kommer trivas bra där borta. Jag kommer träffa många nya människor! Vilket kommer bli awsome! Jag längtar tills jag hör alla amerikaner prata. Jag älskar tanken att jag kommer lära mig så mycket där borta och kommer kunna prata helt flytande engelska!


Någon mer än jag som börjar få lite panik över packningen?
Jag har inte ens börjat och samtidigt ska jag sortera ur hela min garderob.
Gjee, hur ska det här gå. Jag har ingen tid att slösa. Jag har mycket annat att göra också!
Som tur är har jag förberett en packlista. Den kan jag iallafall utgå ifrån!