I och med att man åker utomlands, måste man ha ett pass.
Såklart!

Någoting som jag insåg för någon månad sedan var att mitt pass slutar att gälla under tiden jag är i USA. Har jag det kortet kvar kommer jag inte att släppas in i landet, eller så skulle jag blivit tvungen att besöka den svenska ambassaden under tiden i USA. Det är ingenting jag vill riskera, så det blev bara för mig att förnya det.

Igår gick jag och mamma till polisen.

Någonting som jag visste innan var att jag skulle bli tvungen att fotograferas i deras apparat.
Ihh!
Dem är det ingen som tycker om.
Minst sagt jag!

Passet kostade 400 spänn, vilket blev ytterligare utgifter som jag tvingats betala innan resan.

Jag gick därifrån med ett sönderhålslaget gammalt pass, med ett gulligt kort på mig.
Nästa vecka kommer jag istället att få ett nytt pass med ett foto där jag har "deer in headlights" ögon.

Jag slutade bry mig om foto tillslut.
De enda tillfällena då man visar passet är när man ska flyga och då ser man ändå inte fräsh ut. Det är lika bra att ha ett foto som är lika "fult" som man känner sig då man flyger. De känner väl igen en bättre då. Inte sant?





P.S. Jag kommer med bilder på mina pass, nästa vecka.

Nu kommer ett inlägg som ett par stycken har väntat på.
Nämligen hur hela ansökningprocessen gick/går till.

Jag hade tänkt skriva det här inlägget för 2 dar sedan, men jag har äntligen haft en lugn helg. Dessutom så har jag skadat mitt finger, så att skriva på ett tangentbort är då inte det roligaste.

Steg 1
Hitta en eller flera bra utbytesorganisationer. Det finns många att välja bland, sen gör som jag. Gör en pro / con lista. Alltså lista det som är bra och dåligt med de olika organisationerna. Kolla in alla deras erbjudanden och vad som ingår i det fasta priset. Jag kollade bland annat in EF, Explorius och även STS och gick på intervju hos alla.
Steg 2

Skicka in intresseanmälan till de olika(eller om du redan bestämt dig för en) organisationerna, svårare än så är det inte.
Steg 3
Dessa organisationer kommar att kontakta dig för en intervju och de är alltid bra att utföra, de är aldrig bindande men kan kosta några hundralappar hos vissa. Ibland kan du få hem några ansökninspapper som de vill att du har med dig till intervjun, eller så får du dem senare och du skickar in dem till organisationen i efterhand.
Steg 4
Det är dags för intervju. Med dig behöver du oftast foton på dig själv, ibland svartvita, ibland inte, gärna närbilder, kanske du bara behöver ha med dig en. De kommer att informera dig om det. Förbered dig med massa frågor. Du kommer att ångra dig i efterhand om du inte frågade allt som du skulle ha behövt. Däremot, om du har fler frågor kan du alltid kontakta dem i efterhand.
Intervjun kommer att bestå av 2 delar. Först kan du och dina föräldrar prata med den som intervjuar och han kommer även att fråga er frågor, men ta det bara lungt och var aktiv. Sedan är det den andra delen då du kommer att vara ensam med intervjuaren, och ni kommer att prata engelska. Då är det han som ställer frågorna. Det gäller att låta positiv och flexibel, det är alltid bra egenskaper. Låt självsäker och mogen. Typiska frågor är: Varför vill du åka iväg som utbytesstudent? Hur skulle du reagera om du kom till en svart familj, eller en familj som är kristen? Vad är dina intessen? Med vilja ord skulle dina vänner(eller du själv) förklara dig som person? Hur känner du inför tanken att kanske hamna i en "small town"? Hos EF la de även fram ett dilemma, som de ville att man skulle svara på hur jag skulle agera. Det var om storebrorn i familjen slutade prata med dig, ignorerade dig fullständigt, vad skulle du göra? Den var riktigt svår och jag svarade inte helt "rätt". Sedan sa intevjuaren hur jag skulle kunna göra. Att jag skulle fråga folk i hans omgivning eller mamman varför han beter sig så, istället för att konfrontera storebrorn helatiden.
Intervjun kanske låter läskig, men ta det bara lungt. Huvudsyftet för intervjun, tyckte jag, var att Du skulle få svar på dina frågor. 
Det är alltid bäst att vara dig själv. De vill bara få reda på allt om dig för att lära känna Dig bättre, kunna hjälpa till, hitta en passande familj till dig, eller så får de reda på att du inte är helt redo. De är dock väldigt sällan de inte tar med någon i programmet. De som ansöker från första början är nog tillräckligt kvalificerade för att ens tänka tanken att göra något sånt här.
Jag har varit på 3 intervjuer och de har gått bra. Jag sa inte alltid de perfekta sakerna, men jag var ärlig. Jag är rätt så säker på min engelska också, även om jag inte pratar perfekt. Resultatet blev alltid bra i slutändan.
Steg 5
Hos EF kom beskedet på en gång. Annars kommer beskedet om du blivit antagen till programmet i brevlådan, någon vecka efter intervjun. Det är då du måste ha bestämt dig för vilken organisation du vill åka med. Den du tillslut väljer, skickar du in första betalningen till och några påskrivna papper.
Steg 6
De slutgiltiga ansökningspapprena kommer hem till dig. Hos EF kommer papprena hem till dig i en mapp som du måste fylla i för hand, och din engelskalärare, förälder och läkare också. Explorius som jag åker med skickar ett mail med en länk till en hemsida där du får en personlig internationell sida. Där loggar du in och fyller i alla papper. Många papper måste du skriva ut och skriva på eller ta med till en läkare och engelska läraren. De papprena scannar du sedan in igen och laddar upp på sidan. Du kommer även att behöva skriva ett utformligt brev om dig själv, på engelska(eller på något annat språk troligvis, om du åker någon annan stans). 
Jag säger bara, kontakta organisationen om vad du måste fylla i, för att allt behövs inte alltid. Jag hade ett helvete med att hinna ta sprutor, tester och undersökningar. Det stod att sidan bara är öppen i 30 dagar, därför fick jag panik. Sedan visade det sig att de på Explorius kan förlänga tiden, vilket jag blev tvungen att göra 2 gånger. De kan även scanna upp alla papper åt dig, så du inte behöver oroa dig om det - som jag gjorde!
Tillslut är alla papper klara och ivägskickade och du kommer att känna dig så lättad att det är överstökat.
Steg 7
Efter att anmälan är inskickad och undersökt av organisationen(de ser om allt finns med) skickar de iväg den till det landet som du ska åka till. Det är iallafall vad som hänt i mitt fall. Jag fick ett mail ca 2 veckor efter att jag skickat in alla papper, att ansökan är undersökt och är ivägskickad till USA och "is under process" på kontoret i Boston. Hade papprena inte varit "complete" hade de skickat tillbaka dem till mig och jag hade blivit tvungen att fylla i det sista som fattades. Sedan skicka tillbaka dem. Inget mer med det.
Dessutom
Betalningen sker oftast i 4 steg. Först 20% av avgiften plus försäkring och avbeställningsskydd som betalas innan du får ansökningspapprena. Sedan i början på nästa år betalas 20%, sedan 20% på våren igen och på sommaren betalar du tillslut de sista 40% av avgiften. Du kommer även att spendera pengar på eventuella sprutor och hälsokontroll, passförnyelse, visum och sånt som resväska, presenter till familjen och böcker.

Det är så här långt i precessen jag har kommit.
Det kommer fler inlägg om det är någonting som jag har glömt.

Det är bara att ställa frågor om ni undrar någonting om något steg.
Ingen fråga är för dum eller liten.

Då missar ni inget steg på min resa och så missar ni främst av allt ingenting jag gör i USA!

Kan ni inte vara med om det jag gör, kan ni iallafall läsa om det jag gör.
Vem vill inte veta hur livet är för en Senior på ett High School i USA?




Följ min blogg med bloglovin

Idag fyller jag 17 ååår.

Lite jobbigt faktiskt, jag skulle gärna kunna vara 16 år ett tag till.
Det här betyder att jag snart blir 18 år och det är läskigt.

När jag fyller 18 år kommer jag att vara i USA och där kommer jag inte ens att få gå på krogen. De har högre gräns där, och så får jag inte dricka(om folk veet om det) annars blir jag hemskickad typ.
Det blir problem iallafall (om familjen skulle bry sig).
I USA är 18 år bara beviset att man får rösta och är myndig.
Köra bil har man fått innan och dricka får man när man är 20.

Det kanske är lika bra, för de flesta av mina kompisar fyller år senare än mig, så om jag skulle vara hemma när jag fyller 18, skulle de ändå inte kunna följa med mig ut.
Så på sommaren när jag kommer hem, då kan de vara med, för då är vi (nästa)alla 18 år!
Det blir tider det.

Jag tänker så om allt nu för tiden, ända sedan i augusti.
Att allt jag gör nu eller alla högtider jag spenderar nu kommer jag nästa år att spendera i USA.
Det är riktigt roligt!


(mkt gammal bild)

Jag har mycket att göra innan min resa till - mitt liv i -  USA.

När jag väl får reda på vart jag ska och till vilka, kommer jag att ha ännu mer att göra.
Tänk om jag inte får reda på vart jag ska förens kanske 2 veckor innan jag ska åka!
PANIK!

Det jag måste och kan göra nu är:
-Förnya mitt pass
-Köpa reseväskor - En stor, hård och extremt lätt (endast 20 kilo med packning? oj oj) och en lagomstor och praktisk -som carry-on på flyget.
-Prata mera engelska - mer på engelska lektionerna och för mig själv, kanske jag kan börja med
-Bäst jag pluggar in lite användbara ord också
-Läsa böcker på engelska
-Läsa på om Sverige (för alla kommer att vilja vet allt möjligt som jag inte ens kan)
-Jag ska dessutom (förhoppningsvis, om jag får, fast jag inte är 18 år) bleka tänderna :D

Sedan är det bara för mig att vänta på beskedet om vart jag ska.
Innan dess vet jag inte vad jag ska köpa för presenter till familjen eller vad för kläder jag ska ha med (om det är varmt eller kallt), eller hur jag ska göra med mobil och dator. Hur kommer det att fungera när jag är där?
Jag måste fixa visum också. Hur eller när vet jag inte, än.