I morse vaknade jag och det regnade ute.
Perfekt, tänkte jag. Snart ska jag stå ute i en kö i det här vädret!

Kl 10.00 hade jag tid hos ambassaden.
Kl 9.00 var jag där och så ställde jag mig i kön utomhus, i spöregnet.
Där stod jag i en timme.
I kön kollade en amerikansk vakt om jag hade det viktigaste med mig.
Framme vid dörren kollade en svensk vakt mitt pass.
Inne var det två amerikanska vakter som tog mig igenom säkerhetskontrollen.
I en annan byggnad fick jag sedan stå i kö för att gå fram till en lucka med mina papper, där en svensk kvinna satt.
Sedan var det bara att vänta till de ropade upp mig.
10.40 ungefär ropade en amerikansk kvinna upp mig och jag gick fram till lucka F för intervjun.
Där gav jag mina fingeravtryck och kvinnan/tjejen var jättesnäll och frågade inte alls så mycket.
Vilken delstat jag ska bo i, har jag en värdfamilj än och verkar de trevliga?
Sedan frågade hon vad mina föräldrar jobbar med, när det är dem som betalar för min resa.
Ja pappa är död, men jag använder pengar från han(och farfar) och mamma jobbar i svenska kyrkan. 
Så du har "fundings" till avgiften undra hon, och ja det har jag.
Klart!
Jag fick tillbaka en del av mina papper och sedan kommer passet skickas till mig om en vecka ungefär.